Black IPA – Den hyllade och hånade svarta ljusa alen (del 1)

| oktober 15, 2013
Här på BeerSweden kommer vi regelbundet att belysa olika ölstilar och fördjupa oss i vad som kännetecknar stilen och hur man som hembryggare kan lyckas bättre med att brygga den. Först ut i artikelserien är Black IPA.

Black IPA är en ölstil som ökat i popularitet de senaste åren men som samtidigt fått utstå en hel del hån. Anledningen är delvis namnet; en svart ljus ale. Och det är väl svårt att argumentera emot att namnet är en idiotisk paradox. Till detta har kritikerna hävdat en otydlighet om hur stilen ska definieras och ett ifrågasättande om hur relevant det är att skapa nya ölstilar baserat på färg (snarare än smak).  Förespråkarna tycker det är en spännande utveckling av IPA och att det är ett svårt och utmanande öl att brygga.

Noonan Black IPA

Förespråkaren; ”Black IPA ska se ut som porter/stout men smaka som en IPA”

Skeptikern: ”Eh, men vad är då poängen, vill du ge mig en gyllene porter också”?

När jag pratat med kommersiella bryggare i Sverige så har flera varit kritiska till ölstilen och inte varit så heta på att brygga den. Och det ska erkännas direkt; jag har själv aldrig bryggt Black IPA och jag har varit en skeptiker. Men… jag har ändrat mig och bestämt mig för att inte vara en gnällgubbe när det kommer till Black IPA, jag ska fanimej vara öppen och ung i sinnet. Typ. Och så har jag nu provat flera varianter av Black IPA som haft något unikt och som jag gillat. Så se mig istället som en nyfrälst idiot, ölets vägar äro outgrundliga.

Jag frågade Mattias Hammenlind från CAP vad han hade för inställning till BIPA och namnet verkar väcka lite känslor även hos honom;

 -Jag ser på företeelsen ”Black IPA” med 90% skepsis och 10% överseende. Sist jag kollade betydde ordet ”Pale” ljus och ordet ”Black” svart, så detta faktum att ölnamnet i sig är en minst sagt infernalisk kontradiktion borde få flera varningsklockor hos vänner av ordning att ringa. Kan vi inte bara enas om att det heter ”Black Ale” eller ”Cascadian Dark Ale”? Eller som jag själv lite putslustigt kallar min egen ”Black Celebration”, en ”Juvenile Porter”? Är inte det roligt så säg…

Mattias

Jessica Heidrich från St Eriks har en intressant inställning till stilen:

 -Black IPA är vår motsvarighet till kockarnas molekylära gastronomi. Vi vill bygga något som ser ut som en sak, men smakar som något annat. En BIPA skall på ren svenska upplevas som ett ”mind fuck”. När det är som bäst skall en BIPA se ut som en porter/stout men dofta och smaka som en American IPA. När du doftar på den och tar en klunk skall hjärnan skrika “– Men hallå STOPP! Varför ser jag en stout i glaset men det smakar IPA i din mun?” Då är det en BIPA. Om hjärnan är tyst och snällt säger “-Mmmm, läcker stout”. Då är det en bra stout och inte en BIPA, vad som än står på etiketten.

Jessica

Men om jag då är djävulens advokat; om en BIPA nu ska smaka som en IPA men vara mörk – vad är då egentligen poängen med ölstilen? Finns det inte risk för en “urvattning” av öltypers innebörd och att allt bara blir ett sammelsurium som konsumenter inte kan skilja åt annat än till färg?

Jessica svarar:

 -Poängen med ölstilen är, i mina ögon, många. Lite att bråka/skoja men konsumenten och lite att visa hur skicklig man är som bryggare och mycket bara för att vi kan och tycker det är roligt. Jag skulle inte kalla det urvattning snarare utveckling av nya ölstilar. Vad som är en fluga och vad som är en bestående utveckling återstår att se. Jag tror att trenden med BIPA, Black Wit osv är produkter för ölnördar och av hypade just nu. Hur länge trenden kommer att bestå har jag ingen aning om. De flesta konsumenterna har inte fattat att det hänt än och många bryggare tycker att ”det är sååå 2011”. En sak är i alla fall helt säker: Öl kommer aldrig att bli tråkigt! Tack vare nyfikenheten och experimentlusten hos både bryggare och konsumenter så kommer förvirringen och antalet öltyper bara att öka. Har öl någonsin varit mera spännande än just nu?

Stilens födelse

Att göra svarta välhumlade ales är inget nytt i sig, det gjordes i England redan under 1700-talet och kallades ibland East India Porters eller Export porters. Hur nära dagens Black IPA är dessa öl vet ingen och de som gett sig in på den diskussionen för mest hypotetiska resonemang.

Greg Noonan - mannen bakom Black IPA

Greg Noonan – mannen bakom Black IPA

Men den moderna USA-skapade öltyp som idag kallas Black IPA, ibland även Cascadian Dark Ale (ett namn som berörs senare) kan spåras till 1989-1990 och ikonbryggaren Greg Noonan och hans Vermont Pub and Brewery. Noonan och ett par av hans bryggare – John Kimmich och Glenn Walter – laborerade flera år med öltypen där utmaningen var att göra en svart och mycket välhumlad ale som inte skulle ha de rostade toner som mörk malt ofta ger. De jobbade med en rostad malt som görs på avskalat korn vilket ger en rundare smak och en mindre kärvt rostad ton.

Noonan och hans bryggare inspirerade flera andra som började laborera med öltypen, en av dem var Shaun Hill som driver hyllade Hill Farmstead Brewery. Shaun får ses som den mest framgångrika BIPA-bryggaren om man använder betygsajten Ratebeer som måttstock – Hill Farmstead Brewery gör 4 av de just nu 10 högst ratade BIPA i världen.

 

Black IPA vs Cascadian Dark Ale

I början av 2000-talet var det även flera bryggerier i nordvästra USA som börja göra mycket välhumlade och svarta ales och flera av dem benämnde ölstilen Cascadian Dark Ale snarare än Black IPA. Namnet syftade på att man använde ingredienser från Cascadia (ett område i Pacific Northwest) och att många bryggerier i området gjorde stilen. Namnet Cascadian Dark Ale ses idag som en synonym på Black IPA och det finns en del gnäbb i ankdammen om vad som är det rättmätiga namnet på ölstilen.  Brewers Association i USA kallar numera stilen för American-Style Black Ale och kanske är det ett bättre och mer neutralt namn.

Men utvecklingen av stilen fortsätter, just nu finns det framstående amerikanska bryggare som menar att Black IPA och Cascadian Dark Ale börjar utvecklas till två olika ölstilar. Att skillnaden skulle vara att Black IPA är en öl som verkligen påminner om IPA (förutom till färg) med en extremt tydlig humling och avsaknad av rostade toner medan Cascadian Dark Ale har en tendens att bli lite mörkbruna snarare än svarta och att de har mer karaktär av mörk malt än vad Black IPA har samt att de kan vara något svagare i alkohol.

Fortsättning följer och vi kommer då prata mer med Jessica och Mattias om vad man ska tänka på när man brygger Black IPA.

/Fredrik Berggren

Tags: , ,

Category: Hembryggning/Home Brewing, Om BeerSweden, Senaste Nytt

Comments (3)

Trackback URL | Comments RSS Feed

  1. bark skriver:

    Bra vinkling på ämnet, tack. Tyvärr är en förkrossande majoriteten av BIPA som jag stött på varit just överbeska amerikanska stout-öl. Ibland gott, oftast poänglöst.

  2. Fredrik Berggren skriver:

    Tack! Har också provat mycket som känts poänglöst, men nu även några riktigt bra exempel. Tyckte Dugges nya var bra också.

  3. Franzén skriver:

    Ska BIPA smaka som IPA men ha en annan färg håller jag med om att det är poänglöst. För mig har dock BIPA rostade malttoner, men lätt kropp, i kombination med mycket humlearom och beska. Tycker Dugges Hopblack är ett bra exempel den humlearom i kombination med chocklar och en smak som börjar chokladsöt och slutar IPA besk.